Stort grattis till våran egna lilla Viggo som fyller ett år i morgon!!!!

Just på denna delikata bild äter han spagetti för första gången! Ni ser ju hur han njuter!!!

Detta är mitt hjärtebarn för snart 17 år sedan. Han opererades för andra gången då han var ett år och två månader.

I går kom kallelsen till ultraljudsundersökningen.... Det var som att få en fet smäll i skallen så hela jag for under mattan...Samma sak varje gång... Känns som om jag skulle kunna lova guld och gröna ängar bara det inte visade ngn förändring som gör att min älskade pojke måste opereras igen. På tisdag ska vi till Sunderbyn, då kommer en hjärtläkare upp från Umeå. Snälla gulliga älskade läsare...håll tummarna!!!

Pontus skall fråga läkaren om han kan/får tatuera sej...jag har lovat att hålla tyst! Denna helg kommer att gå som i en dimma.

På söndag åker vi till Pello och gör iordning några rum. Janne och pojkarna (P och J) far redan på lördag och fixar värmen. Jag och Kasper skall heja på Lydia då hon skall tävla i friidrotten (kula).

Nu finns det inget mer för mej att skriva. Känner mej så otroligt orolig just nu så jag har lite svårt att koncentrera mej.

STOR kram till er allihopa!!!

 

Bettan

29 januari 2009 22:04

Vilken underbar bild på Viggo! =)

Självklart ska vi hålla alla tummar och tår och min magkänsla säger mig att det kommer att gå alldeles utmärkt med Pontus.
Stor kram till dig min vän!

 

Annika

30 januari 2009 08:01

Jag håller ALLA mina tummar och tår!!

 

Susanna

30 januari 2009 08:26

Älskade Kajsa, nog ska du se att det går bra! Och givetvis håller vi tummarna så hårt att de kanske måste amputeras sen pga blodsbrist.... Hoppas vi snart kan komma och hälsa på hos er! Många kramar!

 

Maria

30 januari 2009 10:14

Visst är det vidrigt när såna där brev kommer?!!! Min första reaktion brukar vara att klappa igen locket till brevlådan... Kram, det kommer att gå bra!

 

Elisabeth

30 januari 2009 10:52

Åh, du vet vad jag tycker att du är stark! Starkast!! Jag kan bara ana lite av den så stora oro som alltid måste finnas där, och som du alltid bär... oron för sina barn har man ju alltid, hur ska det då inte vara om något av ens barn är sjuk? Jag har sagt det förut... jag skulle med de lättaste steg i världen gå igenom tusen Sven-Erikar om jag bara visste att mina barn fick vara friska! Så jag tycker du är så så så stark... och så så så modig! Varje dag!
Ofta när jag är orolig för något som ska komma så hör jag inom mig min farfars röst: "du ska int va´ ampen, stinta!"
Ord från en gången tid, men som bär ganska tryggt när jag hör dem...
Så jag skickar den tanken vidare till dig, Kajsa... "du ska int va´ ampen, stinta!"

Varmaste varma kram....

http://himlastigen.blogspot.com

 

Ulla

30 januari 2009 11:50

Vi håller alla våra tummar!

 

Minna

30 januari 2009 13:28

Tänker på dig, fy va jobbigt...
Han på bilden ser exakt ut som "J. von den berg" på NUS!?

http://www.frankki.com

 

Majsan

30 januari 2009 14:01

Håller alla saker som går att hålla i kroppen! Det går jättebra ska du se!
Tatuering är alltid ett "gissel" mina ungar gjorde sin första när de var 19 o 20 år!
Kramisar!!!

 

elli

30 januari 2009 15:45

Jag finns ALLTID här för dej!!! Du vet det!!!
Kram älskade äggis!!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Alltså det är så längesen jag var in här på min blogg och nu, just precis nu tänkte jag fortsätta blogga men vet inte hur i hela Hisingen jag kan få in foton hit eftersom min dator tydligen vägrar inse att just den funktionen har fungerat förut :-(  ...

  Till hösten börjar jag jobba på Karungi förskola! Det ser jag framemot...resan hit har varit lång och fruktansvärt jobbig! Utmattningssyndrom synns inte utanpå...men det känns inuti...Jag har mått jävligt dåligt...många har nog tänkt att jag bl...

Så kan det kännas i bland! När hjärnan får ett återfall och behöver vila men inte kan det... Trodde i min enfalde att detta med Utmattningssyndrom är en baggis att fixa för en sån som mej...vaddå för en sån som mej? Det är två saker som jag måste l...

Så har då ett år gått igen...mycket har hänt...både roliga saker och tråkiga. Ett av det tråkigaste var när mellansonens kompis omkom i en trafikolycka i maj. Det tog mej flera månader att besöka hans viloplats. Denna vän fastnade i mitt hjärta när...

Jag tycker att julen kom väldans fort detta år och det kan ju bero på att jag inte har förberett så mkt detta år. Inte så konstigt egentligen med min sjukdomsbild! jag har efter mkt vånda och och många funderingar bestämt mej för att inte stressa igå...