I början på denna sommar fick jag för mej att jag skulle fixa upp min kondition lite... Att jogga runt byn var min dröm...då...

Först värmde jag upp med en osedvanligt snabb stavgång i en halv timme...sen...sen tog jag stavarna under armen och började jogga...skulle endast jogga i några minuter denna första gång...därefter skulle joggningen trappas upp under några veckar för att sen kunna jogga obehindrat i minst en halv timme...

Efter två..tre steg kände jag att det var nåt som hände i mitt högra knä...det gjorde svinaktigt ont men jag trodde det skulle gå över...jag var ju mest nöjd över att ha orkat jogga i tre minuter utan att behöva stanna och vila...

Jag haltade hem och på den vägen är det! Då gick jag byarundan så gott som varje dag.

Nå niin...efter ett besök hos Esa på sjukgymnastiken fick jag rådet att börja cykla på motionscykel...vi köpte en dylik på ÖB(billigaste stället) och Janne skruvade i hop den tillsammans med min vän mr Tano.

Då tränade jag upp mitt knä från ettans växel och fem minuter...till högsta växeln och 4o minuter...Sicket bra flås jag hade!

Men sen började knäet att bli sämre och sämre och jag kunde inte cykla mera.

Jag har stundomtals så ont i knäet att det känns som om nån stack in flera knivar i det och sen den hemska molande värken...

Jag klarar av att köra bil men det gör fruktansvärt ont...har provat med allt...värktabletter...kyla...värme...gel...

I dag kände jag att jag faktiskt inte orkar ha ont mera!

Jag har en underbar liten Gandur som jag vill ta hand om...Stavar som längtar ut på prommenad...Motionscykel som vill ha sej en åktur...20 kilos övervikt som jag har knäet att tacka för...ja eller minst 10 kilo iaf...

För första gången i min historia skurades inte köksgolvet till jul...

I morgon får jag komma till sjukgymnastiken! Jag går inte därifrån förrän jag får veta vad det är!

Avslutar nu med att skicka dubbelkramar till er allihopa...glömde det i går...

    Vare sej ni behöver dom eller inte!

 

Maria

28 december 2010 18:27

Kram tillbaka <3 har också problem med ett knä och det är verkligen inte roligt... Hoppas du får nåt bra besked imorrn! Krama Gandur från oss <3

 

monkan

28 december 2010 19:43

Hoppas de löser sig snart med ditt knä! Det är verkligen inge roligt men tyvärr så är det ofta långvariga problem med knäna =/ Har själv många års erfarenhet. Men man kan leva med det jag väljer annan typ av träning istället för hopp å spring ,joggning,innebandy och stavgång. Kram till dig =))

http://www.monicapaulina.wordpress.com

 

elli

28 december 2010 20:31

Kom förbi sen efter sjukgymnastiken!

 

kerstin

28 december 2010 22:53

Be att få en cortisonspruta i knäet.jag har fått det och klarat länge på det.nu har jag fått det var 3dje mån,och man blir som en ny människa.har även köpt ett promenadband som jag kan gå på kan ej gå ute eller cykla det göe så jä........ ont.lycka till hossjukgym och be han skicka dig till läkaren.kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Alltså det är så längesen jag var in här på min blogg och nu, just precis nu tänkte jag fortsätta blogga men vet inte hur i hela Hisingen jag kan få in foton hit eftersom min dator tydligen vägrar inse att just den funktionen har fungerat förut :-(  ...

  Till hösten börjar jag jobba på Karungi förskola! Det ser jag framemot...resan hit har varit lång och fruktansvärt jobbig! Utmattningssyndrom synns inte utanpå...men det känns inuti...Jag har mått jävligt dåligt...många har nog tänkt att jag bl...

Så kan det kännas i bland! När hjärnan får ett återfall och behöver vila men inte kan det... Trodde i min enfalde att detta med Utmattningssyndrom är en baggis att fixa för en sån som mej...vaddå för en sån som mej? Det är två saker som jag måste l...

Så har då ett år gått igen...mycket har hänt...både roliga saker och tråkiga. Ett av det tråkigaste var när mellansonens kompis omkom i en trafikolycka i maj. Det tog mej flera månader att besöka hans viloplats. Denna vän fastnade i mitt hjärta när...

Jag tycker att julen kom väldans fort detta år och det kan ju bero på att jag inte har förberett så mkt detta år. Inte så konstigt egentligen med min sjukdomsbild! jag har efter mkt vånda och och många funderingar bestämt mej för att inte stressa igå...