Helt plötsligt kände jag en liten men ack så sugande sorg i mitt hjärta...Kom på att i dag är det tre år sen våran älskade Tara vandrade vidare mot regnbågslandet...Hur kan det ha gått tre år redan? Första tiden utan henne tyckte jag mej höra henne skälla där ute på altanen...Jag kan helt klart säga att av icket nu levande hundar fanns det ingen som kunde mäta sej med gumman! Hon skulle helt säkert älska Buzz och försöka uppfostra Eddie...Winnie skulle bli hennes betjänt...Älskade lilla fina Tara....där du nu springer omkring med andra vovsingar...hoppas du är lycklig...å att du kände den kärlek vo gav dej   Å så ska du veta att varje gång jag ser ett grisöra...tänker jag på dej!

Lydia har uppdaterat min mobil och det är jag tacksam över...nu ska jag bara fixa tillbaka det viktigaste apparna...

Kolla var min lilla vovvsing sov i dag... i smutsklädstunnan...tur att Kasper hann ta fram kameran...

Den andra godingen la sej sonika ner i Lydias säng...se hur han har gottat ner sej...

Winnie och Eddie...

Vi hade stickcafe hos mej i går...Agnes påse var väldigt intressant för Buzz...han älskar garn av alla de slag... å dök in i påsen ideligen...

Helt klart borde många...på gränsen till alla känna så här typ...

I dag har jag haft migränkänning på jobbet å mådde lite småtaskigt där ett tag...men tack vare förstående arbetskamrater gick det bra!!!

Känner mej lite lessen i kväll och det är väl de mörka tråkiga tankarna som tagit över hjärnan en stund...Men alldeles strax ska jag gå ut med vovvarna å då brukar det kännas som bättre!

Det är så att när ingenting blir som man har tänkt sej känns det inte så värst kul...

Nåväl i morron är det en helt ny dag med nya skitsaker att deppa över...eller nya skitsaker att skratta över...tur man får välja...Jag brukar kunna skratta åt eländessaker men inte när nån annan blir drabbad!

STORA kramar till er allihopa! Vare sej ni behöver eller inte!!!