Att tiden har gått fort! Jag har varit hemma sen 9 maj...sjukskriven!
Trodde aldrig att det skulle hända mej...trodde aldrig att den dagen då jag stannade kvar i min säng skulle hända...inte mej!
Tecknen har kommit för flera år sen...sen har de blivit mer och mer...tätare och tätare...
Jag har alltid haft svårt att säga nej...jag tycker om att hjälpa andra...att lyssna...att finnas till för nån som har det jobbigt på olika sätt...jag vill vara en bra människa...och en bra människa säger inte nej...eller hur?
En bra människa orkar jobba...ta hand om sin familj...sköta tvätt... Städa...fixa mat...betala räkningar...
En bra människa ligger inte i soffan och gråter för att hon inte räcker till...
En bra människa tar hand om sina vänner... Hälsar på dom och ringer ibland...
En bra människa säger inte nej...
Ja mina vänner! Utmattningssyndrom finns det nåt som heter...syns inte utanpå men känns väldigt mycket inuti!

"Men vad fan människa! Skärp till dej! Ut och jobba! Sitt inte här och gräv ner dej! Men herregud människa! Börja tänk positivt"
Det är bara en bråkdel av vad jag fått höra...
Fast har man inte själv råkat ut för detta så vet man ju inte egentligen hur det är...
På morgonen dricker jag kaffe och går ut med hundarna...sen måste jag vila lite...teven är på men utan ljud...stereon har varit tyst väldigt länge...
Jag tar fram min bok...läser några sidor...fattar ingenting...tar fram ett korsord...hittar inte orden...
Plötsligt minns jag inte hur fasiken jag stickar en häl...jag som gjort snart 30 par sockor...
Jag älskar min familj!
Till min familj bla fem hundar... Utan hundarna hade inte jag orkat!
Hundarna måste ha mat...dom måste gå ut flera ggr om dagen...dom ligger nära mej...på soffan...vid mina fötter...
Jag har själv två hundar och det övriga är mina barns och deras respektive!
Hundarna förstår mer än vad vi människor tror!
Jag blir lugn av dom...får energi av dom...och massor av villkorslös kärlek!
Ljuset finns i tunneln...jag har sett det!
??????